Så fort jag har en utbildning och ett fast jobb så ska jag skaffa mig ett barn. I alla fall om jag inte har någon annan att dela livet med. (och vi typ planerar framtiden eller något sånt där... okej, kan inte se mig göra det men ändå)
Och jag skulle vara den där modern som irriterande gav hela sitt liv till sina barn. Jag har velat ha barn sedan... ja typ sedan alltid. Jag är inte övertygad att jag skulle vara den bästa av mödrar, och är jag inte övertygad om att jag är en duglig mamma (ekonomiskt sett, kärlek kommer jag alltid ha för avkommorna mina) så kommer jag inte skaffa ett barn. Och det känns lite som att det är där jag kommer sluta: barnlös oskuld bitterfitta till bibliotekarie med en smartcar och 2 rumslägenhet.
Åh kära nån, så kan vi inte ha det: vi glömde skriva in mentalt galen. Och enstöring.