Förmodligen vore det bättre om jag använde mig av tumblr men jag pallar inte. Jag är lat och van vid blogspot, jag skulle inte kunna byte denna irriterande sida om det så gällde livet, nej, jag gillar den.

Ännu en jul är avklarad. Ännu ett nytt år väntar. 2011. Det känns läskigt. För 11 år sedan så stod jag hos mormor, en liten tomte med glitter i håret och hurrade in ett nytt millenium. Mina barn kommer förhoppningsvis få uppleva ett 2100. Tänk vad yttepyttigt lilla 1900-talet kommer låta. Det är bara 89 år kvar tills dess. Fantastiskt.

Livet går upp, men för det mesta neråt i en rätt stadig takt igen. Ja, vad ska man säga. Livet finns där, men jag är inte riktigt där än, hur mycket jag än sträcker mig igenom dimman så hamnar jag ändå bara på 4chan, hejdlöst skvallrande och fappande. Eller nej, jag fappar inte. Det är för jobbigt, ja, ni hör ju, det är för jävla jobbigt och krävande att göra någonting som är skönt.

Skolan. Ah, denna skola. Jag borde nog ha valt en normal skola och kuggat istället för ensamheten som uppstår varje dag. Jag blir galen, jag blir galen på människorna i mitt huvud, tre är vi som försöker samsas om varsin fantasi just nu, och ännu fler om kvällarna, och när jag skriver och... ja, älvorna vet vad. Det är jobbigt att hänga med, men det är trevligt att ha någon att prata med.

Jag har drömt mycket om Mana-sama, tre gånger under december månad, jag har då aldrig drömt om honom förut. Alltid så är mina kunskapsskole vänner där, och de gillar honom också. Jag antar att det betyder att jag önskade att jag hade fler vänner i hobbyn, i lolita- och bjdvärlden. Och på bjdmöte ska jag, någon gång i mellandagarna.

Lolita. Ja, det går bra, alla drömsaker uppskrivna, jag har letat i timmar efter bilder på vissa plagg. En liten förmögenhet kommer behövas. Pengar som jag inte har och aldrig kommer få. Och det gör mig ännu ledsnare. Men jag ska nog köpa min drömklänning snart, jag förtjänar den, Whipped Magic. Denna fantastiska skapelse. Sedan blir det jakt på headbow.

Nu ska jag väl sluta babbla. Jag tror det är bra att jag har en blogg. Jag skriver av mig, men inte för vulgärt, och jag känner mig tvingad att hålla den vid liv, min stackars blogg.