Eliten.
Den fruktade, den älskade.
Lolita-maffian.
Jag älskar dem, samtidigt som jag fruktar dem. Jag vill se ut som dem, ha deras garderob. Jag vill ha deras erkännande och jag vill ha deras kritik.
Det är underligt egentligen. Jag som inte bryr mig ett Yan-san om kläder i vanliga fall, eller smink, eller skor. Jag finner det tråkigt, löjligt, idiotiskt, sterotypiskt. Men när jag fann lolita, så blev jag glad. Jag började söka efter erkännande, blev blyg, blev vacker, blev egoistisk. Men bara när jag försiktig sitter bakom min skärm och läser om itas och sådant.
Jag önskar att jag ska vara som eliten. Jag önskar jag var eliten. Jag önskar att jag en dag blir en del av eliten.
Förmodligen kommer lolita vara utdött, långt borta. Precis som jag vill ha det.
När jag möter eliten på söndag kommer jag att svettas bort allt mitt smink, se ut som en gris och vara rädd.
Jag tror nämligen att jag är en av dem ända plus-size/fattie-chans i hela Sverige.
Eliten, från Paperlace , one of them. 