Jag har suttit här och läst en massa bloggar. Om prinsessor. Och inte bara dem, utan om hur dem är, hur dem kan se ut. Och jag bestämde mig för att alla är prinssesor. Jag klär mig i lolita, även om jag inte har så mycket kläder, eller pallar göra det varje dag, har dålig hy och är fet, så älskar jag att klä mig i lolita. Ibland kryper jag ihop i min säng och läser Alice i Underlandet i lolita, bara för att känna mig så prinsessaktig som möjligt. Jag älskar att dricka varmchoklad hur antika koppar och baka macaroons. Jag gillar inte te, men jag äter alltid mitt mellanmål vid fyra och kallar det därför för Afternoon Tea. Jag har bett min mormor att sy kuddar åt mig och mitt rum ser ut som om någon spytt en regnbåde i det. Jag har porslinsdockor, jag har gosedjur, jag har Hello Kitty. Jag är en lifestyle lolita. Men jag är inte det för att jag är en lolita. Nej, jag hade nog varit det ändå. Visst önskar jag att jag kunde spela något klassisk instrument, att jag kunde brodera, men det kan jag inte. När vi är på landet så hjälper jag till att små blommor, och att rensa ogräs. Jag städar, jag diskar för hand, jag skurar golv för att det är lolita. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sätta mig på en cykel i lolita, jag går hellre; allra helst långsamt. Jag älskar att göra saker som är söta, gulliga, vackra. Jag umgås inte med människor, jag läser hellre en bok för mig själv. Jag går allra helst själv på bio. Jag tycker om det eftersom jag blir så kreativ utav det. Dem ända gångerna jag saknar mina vänner är när jag inte förstår vad dem pratar om, när jag är med dem, annars finns det inget att sakna. Jag läser lolita-charms blogg av en anledning för att hon får mig att känna mig som en liten prinsessa.
I am a princess. All girls are. Even if they live in tiny old attics. Even if they dress in rags. Even if they aren't pretty, or smart, or young. They're still princesses. All of us.
