Jag har ingen aning om vem Andrwe Futral är, men jag älskar honom. Detta ska upp på min vägg. Jag hatar inte Twilight, jag har faktiskt läst böckerna och finner dem sådär, dem är helt okej, men jag kan nämna säkert femtio andra böcker om tonårskärlek och äventyr som förtjänar mer uppmärksamhet. Sedan har jag själv aldrig varit så mycket för romantik (om det inte är m/m, då älskar jag det av någon anledning) och finner ämnet bara ytterst uttjatat om det inte görs på en komiskt sätt. (som i Larklight, där det är två bikaraktärer som huvudkaraktären bara nämner i förbifarten att han inte vill nämna dem XD) Jag har många runt omkring mig som älskar Twilight och jag menar, det är helt okej, alla får gilla vad dem gillar själva, men jag förstår det inte... Twilight handlar om en perfekt men depremerad flicka (som enligt min tolkning av boken har en psykisk sjuk mamma, men det är nog bara jag) som åker till ett mörkt och dystert ställe för att bo med sin tråkiga pappa, och då träffar hon denna sura varlese som inte alls vill vara med henne men sedan krossar en bil åt henne. (för övrigt kommer jag inte ihåg vad som fick Miss Bella Swan att bli kär i honom, jag skulle nog dragit mig ifrån läskiga, sura, bleka pojkar som har silverfärgad volvo) Plötsligt så blir dem överfallna och av någon anledning så leder denna attack fram till att hon håller på att bli dödad av bok två, men jag förstår inte riktigt varför... är jag bara korkad? I alla fall så blir Bella kär i en annan pojke (som om det inte vore nog med den första) och verkar vara beroende av Edward, som om han vore opium eller något och utnyttjar den stackars indianpojken. Det är två helt okej böcker, men... jag vet inte... jag gillar dem inte själv, dem inspirerar mig inte, dem får mig inte att sjunka in i min läsar trans.
