Idag blev jag ägare till min första Ghibli-film! Nämligen Kikis Expressbud. Jag hade aldrig sett den förens idag och det var, precis som alla Miyasaki-sans filmer, en nostalgitripp till någonting som man aldrig haft.Det gör nästan ont att titta på filmen, allting känns så... som om jag redan sett det. Jag älskar femtio-talskänslan, men jag önskar verkligen att Kiki fått sina röda skor (dem som hon ser i skyltfönstret) för 9.000 yen, i slutet.
Tombo såg inte alls ut som jag väntat mig... han påminde alldeles för mycket om en Disneyfigur(Kycklingen i den där ChikenLittle XP) och Jiji var ju jätteliten. Tiny. O.o
Anyway, den var helt otrolig.
Mamma förolämpade den och jämnförde den med Sandybell. -.-